Japp. Så är det. Nu har jag bestämt mej!!

Det här med viktne har ju varit en kamp i nästan hela mitt liv... jag blev överviktig redan i lågstadiet och så har det fortsatt. Jag har aldrig riktigt kommit överrens med min kropp, trots att den faktiskt har tjänat mej ganska väl. Då och då har jag lagt manken till och gjort seriösa försök att närma mej normalvikt, med varierande resultat. Helt i mål har jag aldrig kommit, och så fort jag har återgått till fullt normal kosthållning har vågen börjat dra sej uppåt igen.

Så nu har jag bestämt mej. Jag tänket inte må dåligt längre!!! JA jag är överviktig, och visst hade jag gäääärna velat vara smal och vacker! Men det ÄR jag inte... och jag kommer troligtvis aldrig bli det heller. Och det GÖR INGET!! Det är ju faktiskt bara jag själv som kan bestämma hur jag ska må. Och istället för att må dåligt över att mina kilon hindrar mej från att bära vissa kläder, tänker jag hitta snygga kläder som passar mej! Som jag trivs i.

När jag har gjort mina försök att gå ner i vikt, ger det iofs en stor tillfredsställelse när vågen tickar nedåt.. men samtidigt blir ju mitt psykiska mående så mycket sämre på andra plan. Tankarna kretsar då ständigt kring vad jag får och inte får äta, vad jag har ätit och vad jag ska äta. Jag blir deppig och lättirriterad. Jag mår dåligt och får lätt ångest när självdiciplinen ibland brister och jag sätter i mej något som jag inte borde... och allt detta går ut över min underbara familj.. som ju faktiskt älskar mej precis som jag är och aldrig har bett mej gå ner i vikt! SÅ VILL JAG JU INTE LEVA!! Sån vill jag inte vara!!

Jag vill må bra! Som jag gör nu. Jag vill vara glad och positiv, och ha en massa energi! Som jag har nu. Jag vill vara nöjd med mitt liv och lycklig för det jag har! Vilket jag är nu!! Så varför ska jag riskera allt det bara för några envetna kilos skull??

Nej, bara jag själv kan ta ansvar för hur jag mår. Jag mår varken bättre eller sämre för att någon annan tycker jag har varit "duktig" och svultit mej. Det är ju vad jag och min familj tycker som räknas!

Så jag har bestämt mej för att må BRA!!

Jag har bestämt mej för att tycka att jag är ok! Jag ska försöka äta nyttigt och begränsa det onyttiga. Jag ska försöka röra på mej och se till att inte öka i vikt. Men jag tänker slänga ut vågen! Och om jag ibland känner att jag verkligen vill ha en chokladbit, så ska jag äta den och njuta av den, utan att någon liten djävul sitter på axeln och viskar elakheter till mitt samvete. För en chokladbit ibland skänker mej njutning. En god fika med mina vänner gör mej glad. Att baka bullar med barnen får mitt hjärta att växa.

Så jag ska välja att vara lycklig. Och lycka gör vem som helst vacker!!!!

Jag har en tjock bebis!!  Eller ja... tjock är han väl inte direkt, men har flera gosiga veck och valkar iallafall!! Och han ligger ÖVER bvc´s snittkurva! Det har inget av mina andra barn någonsin gjort. De andra har dessutom varit ganska sena med att lära sej sitta, medan Agaton redan nu börjar hitta balansen och kan stadga upp sej ganska bra, genom att stötta sej på bilringarna.

De kan ju vara riktigt bra att ha, de där valkarna.... det ska jag tänka på i framtiden. "javisst är jag liiiite överviktig.. men du skulle bara veta hur bra de där extra kilona är när det kommer till att sitta! Riktigt stadigt sitter jag, minsann! Jajjemensan! Ingen liten vinpust blåser ikull mej må du tro!"

  Hmm.... det kanske inte funkar riktigt lika bra som argument när man är "vuxen"? Dessutom är det nästan aldrig någon som tycker jag är sådär extra gossig och gullig för att jag har en rejäl dubbelhaka att samla dreggeldroppar i... det får däremot min yngsta son höra förjämnan! Dubbelhakor, pussvänliga bulldogkinder, extraveck runt låren och strumpmärken på benen tycks helt enkelt tappa sin charm med åren... konstigt...

Iallafall... Min yngsta son är iallafall en riktig tjockono, och en otroligt gullig sådan dessutom!  I Onsdags var vi på bvc där de uppmätte den beundransvärda vikten 8160g på min lilla drygt 5 månaders. Som kuriosa kan ju då nämnas att Alfred vägde detsamma vid 8 månader, men var då 4cm längre än Agaton är nu!

Men det finns ju självklart en baksida med att vara av den rundare typen också. Min lilla klump inte bara sitter, utan även ligger väldigt stadigt! Han kan fortfarande inte vända sej från rygg till mage. Han är inte ens nära! Förmodligen är samma underbara, gossiga, mjuka bilringar som ger en fördel vid sittränandet mest ivägen när det kommer till rullningar på golvet... Men vem sjuttan vill rulla omkring på golvet resten av livet?? Nä.. tacka vet jag sitta!! Då kan man ju bli busschaufför, kontorist, eller varför inte soffpotatis?? Vilka yrken kräver färdiheter i golvrullning??

Här har vi påsklov denna veckan! Så skönt! Ingen morgonstress, ingen väckarklocka, inga tider att passa och inga måsten... ehh... eller jo, några måsten... egentligen fler måsten än vanligt om man ska vara ärlig. Och det ska man ju! Det har min pappa sagt.

Några fler maskiner tvätt som ska tvättas blir det ju när barnen är hemma hela dagarna. Lite fler leksaker som måste hållas undan. Lite fler måltider och lite mera disk. Och MYCKET mera mys!! :-)

Påsken firades med min bror och hans familj. Jättemysigt!! 4 vuxna och 7 barn härjade fritt både inne och ute i det underbara vädret! Och alla lekte tillsammans utan bråk och tjurigheter, från 2-12år.

Natuligtvis hade vi ett gäng påskkärringar/gubbar, godisägg, påskris, äggmålning och allt annat som hör påsken till!

När de andra åkte hem i söndags tog vi och gjorde en rumsrokard här hemma. Alfred och Samuel bytte ju rum för ett tag sedan. Nu var det restens tur. Bäddsoffan, tvn och datorn från lekrummer flyttades upp till ett "storbarnsallrum" på övervåningen. Vårat sovrum är numera flyttat till före detta lekrummet. Sandra besitter nu vårat förra sovrum och hennes rum ska bli vårat extrabarns såsmåningom. Så skruva möbler, bära möbler, packa grejjer, bära lådor, packa upp lådor, flytta kläder, bardumssaker, fixa garderober osv, osv, osv.... det är också ett trevligt sätt att tillbringa påskledigheten!

Idag ska jag fortsätta på det spåret med allt småplock som finns kvar. Känns som vi har prylar överallt nu. Men det blir bra! :-D

Idag är det 1: April. Denna månaden måste våren komma. Det är bara så!

Idag ser det lovande ut. Himelen är blå, och solen börar sträcka ut sina strålar ovanför trädtopparna. Det glittrar lite i frosten på den spretiga häcken som skiljer våran tomt från grannens. För ännu är det någon minusgrad, men den försvagad nog i takt med att solstrålarna blir fler.

En stund på morgonen med en kopp kaffe framför datorn, laddar mina batterier inför dagen. Läsa lite nyheter och vakna i lugn och ro, innan det dagliga kaoset utbryter. Tyst. Stilla. Alla barnen sover och Fredrik har åkt till jobbet.

Efter en stund kommer Alfred upptassandes och kryper upp i soffan brevid mej. Även han mår bra av en stunds stillsamt mys innan frukost.

Men nu är det dags att väcka Sandra och Samuel. Äta frukost. Mata Agaton. Packa väskor och få på alla kläder så vi hinner till dagis och skola i tid!

GODMORGON!!

Jag är så off nu...

Att blogga ligger någonstans runt plats 735 på min "att göra" lista.

Försöker mest hålla vardagen flytande och inte låta min, för tillfället ganska negativa, inställning prägla familjelivet i alltför stor utsträckning. Det är ju liksom bara att bita ihop ;-)

Jag vet att jag en vacker dag kommer känna mej lika glad, positiv och lycklig igen, som jag egentligen är även nu. Bara det att jag inte ORKAR just nu!

Sållar hårt bland alla måsten, men känner mej helstressad ändå. Skulle helst vilja gå och lägga mej och bara göra ingenting (på sin höjd läsa en bok eller tolv) i tre år eller så... Iallafall känns det så. Men egentligen vill jag ju inte alls det! Jag vill leka med barnen, göra storkok, laga Agatons första barnmat, baka bröd och bullar, flytta och fixa iordning Sandras och vårat sovrum, vårstäda, märka upp kläderna inför bytardagarna, städa förrådet, läsa sagor, åka till IKEA, mysa i soffan, lägga upp mina traderaauktioner och se dem gå superbra så jag får in massor av shoppingpengar! Shoppa för mina shoppingpengar ;-) Umgås med mina vänner och göra tittägg!

Men jag har släppt på ambitionerna och minskat mer till en ganska mycket kortare lista som gäller Mars ut... Mysa, gosa och umgås med barnen och Fredrik står högst. Och mat måste de självklart få. Vardagstvätt och städ kommer jag heller inte undan. Märka kläderna inför bytardagarna bör jag ju iallafall fixa innan helgen... för sedan är det ju inte så stor ide ;-) Och traderalistan SKA upp senast i morgon!! Och mina vänner måste jag träffa om jag inte ska gå under helt.

Ja, ja... snart är det vår! Idag är det snöstorm...

Undrar om min dator kommer bli frisk någon gång, så jag kan lägga in alla nya bilder och fixa med tackkorten från dopet? Eller om den är utom all räddning och jag istället blir utan dator tills vi vinner på lotto och kan köpa mej en ny... en vit... vilket aldrig lär hända, eftersom vi inte spelar på lotto! Så jag lär sluta som en datorlös, deprimerad surkart utan socialt liv och totalt isolerad från omvärlden.

 Hmmm... det där lät inte bra... Om man har kontakt med största dele an sitt sociala nätverk via internet, HAR man då ett socialt nätverk, eller har man bara skapat sej ett fiktivt umgänge som bara existerar i caaaiiiberspäjs???

over and out

Vi har en hund.

En urmysig, tokrolig, genomsnäll hårboll.

Han finner sej i barnens påhitt och tuffa tag utan att blinka.

Han är alltid glad och vill gäääärna pussas.

Han överfaller alla besökare med kramar, tassar och sjutton kilo hår!

Han charmar alla.

Men han är den värsta ögontjänare man kan tänka sej!

Dagtid ligger han gärna i sin korg, lugnt och stilla. Han hoppar aldrig upp i soffan och knycker inte ens den där kvarglömda smörgåsen på soffbordet. Lugn, harmonisk och lätthanterlig.

Sedan kommer nätterna. Då ligger plötsligt en smutsig vovve i vita sofforna, i barnens sängar eller på Agatons lekfilt. Så på natten är vi tvugna att stänga alla dörrat och blockera öppningen till vardagsrummet med diverse möbler och grejjer. För inte nog med soffan... skulle det möjligtvis finnas minsta smula av något ätbart på bordet måste man naturligtvis ta det! Även om man på vägen välter ner diverse tidningar, vaser och ljusstakar. Och vem vet, de där värmeljusen kanske faktiskt är goda denna gången! Inte det? Nehej.. då lämnar vi söndertuggade, små stearinflisor i soffan, på golvet och i minis vagn!!

Våra vovve tycket INTE om att vara ensam. Eller ja... egentligen har han nog inte så mycket emot själva ensamheten... det är nog själva grejjen att inte få följa med som svider! Så hur lugnt och skönt han än ligger i sin korg och sover när man går ut genom ytterdörren, hinner men inte vara borta många sekunder innan hundrackarn har kollat igenom huset på jakt efter hyss!

Han välter ner disk från diskbänken, välter ner alla kuddar utr sofforna, stjäl ALLT som möjligtvis går att ära på köksbänkar, bord och överallt annars!!

Han har bl.a ätit upp/stökat ut i hela huset ett kg nötkött, två limpor bröd, en hel påse musli, två tittägg, tuggat sönder två spritspåsar med grön kristyr, med tillhörande tyllar och kopplingar o.s.v

Nu senast gick jag och lämnade barnen på dagis. Vovven sov så gott i sin korg, så jag hade inte hjärta att väcka honom för att stänga in honom, för de 10 minuterna det tar.

När jag kom tillbaka såg köksgolvet ut såhär:

 Låt mej förklara. På bilden ser ni alltså en av tre skålar, som när jag gick stod kvar på bordet efter den snabba frukosten. Dessa låg nu alla tre på golvet, varav den ena trasig. Tillhörande skedar var naturligtvis också där. Muslipåsen var plötsligt tom.

Pappersskräpet låg i soppåsen när jag gick, men tydligen hade vi inte stängt skåpet ordentligt.

Efter att ha slickat och klafsat i sej fil och musli, så golvet var riktigt kladdigt, tyckte han tydligen att den fina, röda oöppnade kartongen på bänken såg bra ut. Och han lyckas verkligen inte bara öppna kartongen, utan även bita sönder båda foliepåsarna så mängder med vitt, dammigt ersättningspulver (som ju kostar nästan gratis :-S ) fastnar på det redan kladdiga golvet. Sedan försöker man slicka i sej drivorna.

Behöver jag säga att det satt FAST på golvet???

Så! Finns det någon dogwhisperer där ute??? VAD GÖR MAN!!!???? HUR får man honom att sluta med dessa dumheterna? Det är ju inte lätt att punktmarkera när alltid ser till att vara ensam hemma först... HJÄLP!

Inte långt kvar till våren nu! Så skönt! Är mer än lovligt trött på vinter! Jag vill ha sol, och varmt! Och jag vill vara FRISK!!!! För inte blev jag frisk förra veckan, som jag trodde... nejdå.. än hade jag visst inte fått nog, tyckte någon...  För natten till i lördags blev nästäppan värre igen, och värken tilltog... en härlig bihåleinflammation!

Nåja.. jag ska väl inte klaga. Jag står ju iallafall på benen nu! :-)

Och helgen var fulltecknad, intensiv och riktigt, riktigt trevlig!!

I Lördags hade jag semester! Jag och Tove gick upp äckligt tidigt för att vara lördag, och tog tåget till GBG. Där väntande solsken, värme, trevliga människor... och en fullmatad baby och barn-mässa!! Superkul!! Massor av ungar, men inga var mina! Jag bahövde inte byta en blöja, torka en snorig näsa eller skaka en endaste flaska välling på hela dagen! Däremot fanns det massoe av roliga barnkläder till fyndpriser, som bara skrek efter att bli köpta!

När våra huvuden och armar inte orkade med mera shoppande, ville magarna ha sitt. Sushi till lunch/middag var inte fel alls. Och sedan blev det en skön promenad i vårvädret tillbaka till stationen och lite kaffe innan tåget tog oss tillbaka till verkligheten.

Tåget, ja... det var ju en trevlig historia i sej. Helt fullbokat. Lördag kväll. Fulla ungdomar trängdes med övertrötta småtelingar och svettiga pensionärer. ÖVERALLT!! De stod i gångarna, satt på armstöden, och hade sälert legat i bagagehyllorna om de fick plats!! Av detta märkte vi dock nästan inget... Tove hade ju som vanligt snokat upp ett suveränt specialpris, vilket gjorde att vi kunde åka 1:a klass billigare än 2:a!! Så där satt vi och vräkte oss i våra fotöljer tillsammans med de övriga 3 1:a klassresenärerna! Dessutom med gratis kaffe ;-)

Men hur skönt det än är att åka bort, kan man ju inte annat än att längta lite efter sina prinsar!

Söndagen tillbringade vi i bilen... typ. Två småpojkar på solskenshumör, F och jag. Först veckohandlingen. Gick riktigt smidigt! En korv i magen efteråt, och sedan bar det iväg till Linda, för att inspektera den alldeles nya, underbara, söta (lägg till alla andra superlativ du tycker passar här: _____________) lilla dottern!! GULL!!!

Därefter invaderade vi Tove och hennes familj, eftersom vi hade lyckats förväxla en påse efter gårdagens shopping. Barnen lekte lite, och vi drack kaffe. Najs.

In i bilen igen och vidare till nästa kaffebord. Mattias fyllde år, och bjöd på fika i nya huset. Riktigt trevligt hus! Men en del omtapetsering skulle det inte må dåligt av! Alfred busade loss med syskonen ordentligt, när de förevisade honom alla skrymseln men kunde springa runt i.

När äntligen vi var återbördade till hemmer och lugnat lägrade sej, var man faktiskt ganska mör!! Blev mest soffslappande den lördagkvällen.

Japp, nu kan man anse sej så gott som frisk igen! SKÖNT!! Det var en långdragen och inte särskilt kul historia detta...

När man nu då vaknar upp efter en veckas dvala gör man några knepiga upptäckter som är helt oförklarliga!

1. Tvättkorgen har försvunnit!!

2. Diskbänken är också borta!!

3. Alla dricksglas tycks ha gått upp i rök!

4. Vart sjuttan tog all golvyta vägen??

.. och vad är det för vita små drivor som ligger överallt?

Ganska snart inser jag dock att dricksgalsen inte är borta... de står så fint utplacerade lite var stans. På sängbord, vid handfaten, på soffbordet och en ansenlig mängd på den icke existerande bänken i köket!!  Vaddå omöjligt??? Glas kan VISST DET stå på något som inte existerar, det har jag ju nyss bevisat! Eller?

Ja.. en del glas står t.o.m på den frånvarande golvytan... gissar att en viss tvååring haft ett finger med i spelet där.

Så.. när jag samlat ihop alla förrymda glas och placerat dessa i diskmaskinen, upptäcker jag att köksbänken kanske finns kvar trots allt... den var bara osynlig!

Detsamma gäller nog för tvättkorgen, är jag böjd att tro... och golvet....

Dags att städa alltså! Och diska!! Och tvätta!! Och försöka hitta tillbaka till vardagen... jippie....

Dessutom har jag massor av traderaauktioner att packa och skicka idag. Och tårtbottnar till fredagens beställning att baka...

Varför jag sitter här? tja... måste ju samla lite kraft först! Och berätta för alla om mitt oerhört intressanta liv! :-D

p.s  de små vita, mjuka drivorna visade sej vara pappersnäsdukar och torka-små-näsor-frottedukar i en salig blandning.... hur hamnade de i mitt hem??