Idag försvann det vackra solskenet. Det föll t.o.m ett par droppar regn. Inte mycket nog för att någonting skulle hinna bli blött, men många nog för att Alfred glatt skulle hinna konstatera "nennajj"!! Och studsa ut på altanen, ivrigt jagande de få stänken.

  Han gav snabbt upp sin fruktlösa jakt, när han hittade grillen. Den var (såklart) inte tömd och rengjord efter gårdagens underbara grillmiddag, utan erbjöd en superrolig, svartgrå askhör att köra händerna i! Kul!

Han har för övrigt varit utan blöja hemma både igår och idag. Börjar kanske nästan funka snart! Han kissar gärna på pottan. Problemet är att hinna dit. Men när man hjälper honom försöker han verkligen kissa. Och när det kommer någon annan stan kan han sluta, för att springa till pottan och kissa färdigt där! Men många blöta kalsonger och pölar på golvet blir det.

Fick gallstensanfall vid lunchtid idag. Eller gallkolik verkar det ju vara, eftersom de inte hittar några stenar och smärtorna inte sitter direkt över gallblåsan. Det verkar snarare vara gallgångarna som krampar, vilket tydligen kallas gallkolik om jag inte missuppfattat. Ont som satan gör det iallafall!! Jag föder helt allvarligt hellre tre barn på raken än har dessa jävulska anfall!!

Har man gallstenar, så kan man ju ofta undvika anfallen genom att inte äta vissa livsmedel som utlöser dem... men mina har inget som helst samband med någonting! Förutom att de alltid kommer tätast efter att jag nyss fått barn, för att sedan glesas ut och klinga av. Kan komma mitt i natten, åtskilliga timmar efter att jag ätit något alls. Eller mitt under en måltid. Eller.. ja... precis när som helst. Har inte hittat någon speciell mat som gör skillnad heller. Så det är bara att stå ut.

Har spasmofen, som hjälper ganska bra och snabbt. Problemet där är att jag inte funkar något bra som narkoman! Blir helt däckad av den lilla morfindos de innehåller. Sover som en stock och känner mej allmänt avtrubbad. Händer och läppar känns lätt domnade och huvudet som en stor bomullsbubbla. Då tar jag ändå bara ½. Så jag undviker helst att ta dessa dagtid... men ibland blir det nödvändigt. Idag stod jag ut en dryg timma, men när det bara blev värre, med frossa, kallsvettningar och illamående av smärtan, gav jag upp och tog en tablett. Suck.

Men jag har iallafall inte ont längre! :-)

Nu har min underbara älskling eldat lite mat, så grilldofter sprider sej över hustaken. Och tror ni inte att solen brutit igenom molnen igen!! Ser ut att bli en mysig söndagkväll trots allt!

Japp. Så är det. Nu har jag bestämt mej!!

Det här med viktne har ju varit en kamp i nästan hela mitt liv... jag blev överviktig redan i lågstadiet och så har det fortsatt. Jag har aldrig riktigt kommit överrens med min kropp, trots att den faktiskt har tjänat mej ganska väl. Då och då har jag lagt manken till och gjort seriösa försök att närma mej normalvikt, med varierande resultat. Helt i mål har jag aldrig kommit, och så fort jag har återgått till fullt normal kosthållning har vågen börjat dra sej uppåt igen.

Så nu har jag bestämt mej. Jag tänket inte må dåligt längre!!! JA jag är överviktig, och visst hade jag gäääärna velat vara smal och vacker! Men det ÄR jag inte... och jag kommer troligtvis aldrig bli det heller. Och det GÖR INGET!! Det är ju faktiskt bara jag själv som kan bestämma hur jag ska må. Och istället för att må dåligt över att mina kilon hindrar mej från att bära vissa kläder, tänker jag hitta snygga kläder som passar mej! Som jag trivs i.

När jag har gjort mina försök att gå ner i vikt, ger det iofs en stor tillfredsställelse när vågen tickar nedåt.. men samtidigt blir ju mitt psykiska mående så mycket sämre på andra plan. Tankarna kretsar då ständigt kring vad jag får och inte får äta, vad jag har ätit och vad jag ska äta. Jag blir deppig och lättirriterad. Jag mår dåligt och får lätt ångest när självdiciplinen ibland brister och jag sätter i mej något som jag inte borde... och allt detta går ut över min underbara familj.. som ju faktiskt älskar mej precis som jag är och aldrig har bett mej gå ner i vikt! SÅ VILL JAG JU INTE LEVA!! Sån vill jag inte vara!!

Jag vill må bra! Som jag gör nu. Jag vill vara glad och positiv, och ha en massa energi! Som jag har nu. Jag vill vara nöjd med mitt liv och lycklig för det jag har! Vilket jag är nu!! Så varför ska jag riskera allt det bara för några envetna kilos skull??

Nej, bara jag själv kan ta ansvar för hur jag mår. Jag mår varken bättre eller sämre för att någon annan tycker jag har varit "duktig" och svultit mej. Det är ju vad jag och min familj tycker som räknas!

Så jag har bestämt mej för att må BRA!!

Jag har bestämt mej för att tycka att jag är ok! Jag ska försöka äta nyttigt och begränsa det onyttiga. Jag ska försöka röra på mej och se till att inte öka i vikt. Men jag tänker slänga ut vågen! Och om jag ibland känner att jag verkligen vill ha en chokladbit, så ska jag äta den och njuta av den, utan att någon liten djävul sitter på axeln och viskar elakheter till mitt samvete. För en chokladbit ibland skänker mej njutning. En god fika med mina vänner gör mej glad. Att baka bullar med barnen får mitt hjärta att växa.

Så jag ska välja att vara lycklig. Och lycka gör vem som helst vacker!!!!

Jag har en tjock bebis!!  Eller ja... tjock är han väl inte direkt, men har flera gosiga veck och valkar iallafall!! Och han ligger ÖVER bvc´s snittkurva! Det har inget av mina andra barn någonsin gjort. De andra har dessutom varit ganska sena med att lära sej sitta, medan Agaton redan nu börjar hitta balansen och kan stadga upp sej ganska bra, genom att stötta sej på bilringarna.

De kan ju vara riktigt bra att ha, de där valkarna.... det ska jag tänka på i framtiden. "javisst är jag liiiite överviktig.. men du skulle bara veta hur bra de där extra kilona är när det kommer till att sitta! Riktigt stadigt sitter jag, minsann! Jajjemensan! Ingen liten vinpust blåser ikull mej må du tro!"

  Hmm.... det kanske inte funkar riktigt lika bra som argument när man är "vuxen"? Dessutom är det nästan aldrig någon som tycker jag är sådär extra gossig och gullig för att jag har en rejäl dubbelhaka att samla dreggeldroppar i... det får däremot min yngsta son höra förjämnan! Dubbelhakor, pussvänliga bulldogkinder, extraveck runt låren och strumpmärken på benen tycks helt enkelt tappa sin charm med åren... konstigt...

Iallafall... Min yngsta son är iallafall en riktig tjockono, och en otroligt gullig sådan dessutom!  I Onsdags var vi på bvc där de uppmätte den beundransvärda vikten 8160g på min lilla drygt 5 månaders. Som kuriosa kan ju då nämnas att Alfred vägde detsamma vid 8 månader, men var då 4cm längre än Agaton är nu!

Men det finns ju självklart en baksida med att vara av den rundare typen också. Min lilla klump inte bara sitter, utan även ligger väldigt stadigt! Han kan fortfarande inte vända sej från rygg till mage. Han är inte ens nära! Förmodligen är samma underbara, gossiga, mjuka bilringar som ger en fördel vid sittränandet mest ivägen när det kommer till rullningar på golvet... Men vem sjuttan vill rulla omkring på golvet resten av livet?? Nä.. tacka vet jag sitta!! Då kan man ju bli busschaufför, kontorist, eller varför inte soffpotatis?? Vilka yrken kräver färdiheter i golvrullning??

Här har vi påsklov denna veckan! Så skönt! Ingen morgonstress, ingen väckarklocka, inga tider att passa och inga måsten... ehh... eller jo, några måsten... egentligen fler måsten än vanligt om man ska vara ärlig. Och det ska man ju! Det har min pappa sagt.

Några fler maskiner tvätt som ska tvättas blir det ju när barnen är hemma hela dagarna. Lite fler leksaker som måste hållas undan. Lite fler måltider och lite mera disk. Och MYCKET mera mys!! :-)

Påsken firades med min bror och hans familj. Jättemysigt!! 4 vuxna och 7 barn härjade fritt både inne och ute i det underbara vädret! Och alla lekte tillsammans utan bråk och tjurigheter, från 2-12år.

Natuligtvis hade vi ett gäng påskkärringar/gubbar, godisägg, påskris, äggmålning och allt annat som hör påsken till!

När de andra åkte hem i söndags tog vi och gjorde en rumsrokard här hemma. Alfred och Samuel bytte ju rum för ett tag sedan. Nu var det restens tur. Bäddsoffan, tvn och datorn från lekrummer flyttades upp till ett "storbarnsallrum" på övervåningen. Vårat sovrum är numera flyttat till före detta lekrummet. Sandra besitter nu vårat förra sovrum och hennes rum ska bli vårat extrabarns såsmåningom. Så skruva möbler, bära möbler, packa grejjer, bära lådor, packa upp lådor, flytta kläder, bardumssaker, fixa garderober osv, osv, osv.... det är också ett trevligt sätt att tillbringa påskledigheten!

Idag ska jag fortsätta på det spåret med allt småplock som finns kvar. Känns som vi har prylar överallt nu. Men det blir bra! :-D

Idag är det 1: April. Denna månaden måste våren komma. Det är bara så!

Idag ser det lovande ut. Himelen är blå, och solen börar sträcka ut sina strålar ovanför trädtopparna. Det glittrar lite i frosten på den spretiga häcken som skiljer våran tomt från grannens. För ännu är det någon minusgrad, men den försvagad nog i takt med att solstrålarna blir fler.

En stund på morgonen med en kopp kaffe framför datorn, laddar mina batterier inför dagen. Läsa lite nyheter och vakna i lugn och ro, innan det dagliga kaoset utbryter. Tyst. Stilla. Alla barnen sover och Fredrik har åkt till jobbet.

Efter en stund kommer Alfred upptassandes och kryper upp i soffan brevid mej. Även han mår bra av en stunds stillsamt mys innan frukost.

Men nu är det dags att väcka Sandra och Samuel. Äta frukost. Mata Agaton. Packa väskor och få på alla kläder så vi hinner till dagis och skola i tid!

GODMORGON!!