Vi har en hund.

En urmysig, tokrolig, genomsnäll hårboll.

Han finner sej i barnens påhitt och tuffa tag utan att blinka.

Han är alltid glad och vill gäääärna pussas.

Han överfaller alla besökare med kramar, tassar och sjutton kilo hår!

Han charmar alla.

Men han är den värsta ögontjänare man kan tänka sej!

Dagtid ligger han gärna i sin korg, lugnt och stilla. Han hoppar aldrig upp i soffan och knycker inte ens den där kvarglömda smörgåsen på soffbordet. Lugn, harmonisk och lätthanterlig.

Sedan kommer nätterna. Då ligger plötsligt en smutsig vovve i vita sofforna, i barnens sängar eller på Agatons lekfilt. Så på natten är vi tvugna att stänga alla dörrat och blockera öppningen till vardagsrummet med diverse möbler och grejjer. För inte nog med soffan... skulle det möjligtvis finnas minsta smula av något ätbart på bordet måste man naturligtvis ta det! Även om man på vägen välter ner diverse tidningar, vaser och ljusstakar. Och vem vet, de där värmeljusen kanske faktiskt är goda denna gången! Inte det? Nehej.. då lämnar vi söndertuggade, små stearinflisor i soffan, på golvet och i minis vagn!!

Våra vovve tycket INTE om att vara ensam. Eller ja... egentligen har han nog inte så mycket emot själva ensamheten... det är nog själva grejjen att inte få följa med som svider! Så hur lugnt och skönt han än ligger i sin korg och sover när man går ut genom ytterdörren, hinner men inte vara borta många sekunder innan hundrackarn har kollat igenom huset på jakt efter hyss!

Han välter ner disk från diskbänken, välter ner alla kuddar utr sofforna, stjäl ALLT som möjligtvis går att ära på köksbänkar, bord och överallt annars!!

Han har bl.a ätit upp/stökat ut i hela huset ett kg nötkött, två limpor bröd, en hel påse musli, två tittägg, tuggat sönder två spritspåsar med grön kristyr, med tillhörande tyllar och kopplingar o.s.v

Nu senast gick jag och lämnade barnen på dagis. Vovven sov så gott i sin korg, så jag hade inte hjärta att väcka honom för att stänga in honom, för de 10 minuterna det tar.

När jag kom tillbaka såg köksgolvet ut såhär:

 Låt mej förklara. På bilden ser ni alltså en av tre skålar, som när jag gick stod kvar på bordet efter den snabba frukosten. Dessa låg nu alla tre på golvet, varav den ena trasig. Tillhörande skedar var naturligtvis också där. Muslipåsen var plötsligt tom.

Pappersskräpet låg i soppåsen när jag gick, men tydligen hade vi inte stängt skåpet ordentligt.

Efter att ha slickat och klafsat i sej fil och musli, så golvet var riktigt kladdigt, tyckte han tydligen att den fina, röda oöppnade kartongen på bänken såg bra ut. Och han lyckas verkligen inte bara öppna kartongen, utan även bita sönder båda foliepåsarna så mängder med vitt, dammigt ersättningspulver (som ju kostar nästan gratis :-S ) fastnar på det redan kladdiga golvet. Sedan försöker man slicka i sej drivorna.

Behöver jag säga att det satt FAST på golvet???

Så! Finns det någon dogwhisperer där ute??? VAD GÖR MAN!!!???? HUR får man honom att sluta med dessa dumheterna? Det är ju inte lätt att punktmarkera när alltid ser till att vara ensam hemma först... HJÄLP!

 

Linda

10 mars 2009 14:45

Stackare!!!
Kanske det skulle vara bra med en bur så han inte blir stressad av ytorna.
kram

http://ahlgrenster.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är svårt att blogga ibland.  Speciellt när det är så mycket som händer men som man inte KAN blogga om!! Av olika anledningar.   Vi har ett nytt extrabarn här. Jättekul! Upptar mycket tid och engagemang, men känns SÅ meningsfullt! Det ger ...

Igår var det så luciafirande på dagis. Det är nionde gången mina barn är med i avd.2´s luciatåg, ochdet är alltid lika mysigt!! I år var det ju då Alfred och Agaton som stod för stjärnglansen. Två stiliga stjärngossar, minsann! Och Alfred sjöng...

... är inte en värst rolig blogg alls! Men ni får hålla tillgodo ett tag ändå. För det jag just nu har att välja på är att blogga utan bilder, eller inte blogga alls!   Våran kamera har blivit knäpp och laddar ur batterierna efter en halv min...

Nej men, hörrni.... börjar det inte bli dags att skaka liv i den här gamla bloggen igen?? Jag lovar ingenting. Garanterar inte inlägg varje dag. Men kanske iallafall något litet då och då? Här stundar nämligen nya tider! Den 24:e Januari blir...