Ja.. när det nu har gått en dryg månad sedan den där underbara, fantastiska, härliga och roliga dagen som jag förhoppningsvis bara får uppleva en enda gång i mitt liv, är det kanske dags att försöka återge det hela i text...

Har tvekat lite, för jag vet inte hur jag ska kunna förmedla alla interyck och känslor med några rader text, men vi gör ett försök! Mycket bilder får det bli, även om vi fortfarande väntar på foton från de som fotograferade mest.

Håll till godo!

100410

Jag och Malin vaknade upp till en solig morgon på det lilla pensionatet Stenliden. Efter ett hett bad i det vackra badrummet blev vi severade en underbar frukost i lugn och ro. Vi var de enda gästerna som åt "sen" frukost och servicen var perfekt, med två mysiga katter runt fötterna.

Såsmåningom blev det dags att ge oss iväg mot frisören. Där möttes vi av en underbart vacker Jessica som redan tidigt varit där för att bli fin i håret.

Sandra var också där, men fick kliva ner ur frisörstolen när jag kom.

Och så satte hon igång.... MYCKET läggningsvätska och pappiljotter blev det!

Paret Almer kom också till platsen. Duktiga Sandra fixade min make up och Jonas var en riktigt flitig springpojke, även om det blev en del väntan...

Och medan jag satt och såg söt ut under huven, och inte hörde någonting, var det Sandras tur att bli fin. Hon trivdes riktigt bra, lilla fröken, med cider i handen och frisörens fulla uppmärksamhet.

Efter ett par timmar till, med tork, lunch och smink, blev det så dags att försöka få till en brudfrisyr av trasslet! Inte den lättaste uppgift..

Inte det lättaste...Men hon lyckades riktigt bra!  Jag blev jättenöjd!

Och under tiden blev vackra Malin och sötaste Sandra också piffade.

Och när håret äntligen var på plats var det hög tid att få på klänningen med! Klockan var halv tre och jag började märka av en viss tidsstres bland de församlade ;-)

Men 14.50 var vi klara, och redo för avfärd till kyrkan!

Men hur det gick där får jag skriva om senare... för nu är det dags att ägna mej åt mina småprinsar.

Ibland känns det som jag inte har något socialt liv alls!

framförallt de vackor som jag jobbar mycket...

För jag kan ju inte påstår att jobbet är sådär jättesocialt om nätterna. Visst babblar man lite med de få kollegor man har.. men det blir ju mest om jobbet, såklart.

Och på dagen sover jag ju när alla andra är lediga.

Mest kännbart på helgen. Man kan inte vara med på någonting någonstans.

Men det är ju ett val man gör...

För istället har jag ett par lediga dagar i veckan att tillbringa med barnen! Och det är super!

Men vissa veckor saknar jag vuxenumgänget... en fika med mina vänner... lite "vuxenbabbel" och skratt.

Kvällarna, när jag har vaknat och älsk kommit hem från jobbet, går ju lätt åt till alla "måsten" och sedan halvsvimmar man i soffan.

Känns ganska osocialt egentligen, men man orkar inte mycket mer sånna dagar.

Denna veckan hade jag sett fram emot att iallafall kunna smita iväg på en fika med Agatons komisar. Men den blev bestämd till en förmiddag när jag har jobbat natt, så det blidde inget med det.

Nej.. nu ska jag packa ihop mej och pojkarna och åka till IKEA en sväng... behöver iallafall komma hemifrån lite!

Och är det någon som är frivillig, så hojta! Jag vill leka!!