Lördag... det betyder helg... och ledigt!! Så som vanligt var schemat späckat med alla "måsten".

Pigg och utvilad (nejdå, jag är inte alls ironisk.. har bara glömt bort den egentliga innebörden av dessa ord! Men det låter trevligt! ;-) ) väcktes jag av en pigg tvååring 07.15 piiiip!  Det är den stora nackdelen med att han äntligen har övergett resesängen till förmån för sin vackra, antika utdragssäng: Man kan inte "tvinga" honom att ta sovmorgon!! Så fort hans vackra blå anar ett uns av dagsljus startar alla cylindrar och han studsar upp ur sängen snabbare än tre dansmöss med koffeinkick!!

Ja, ja.. det är ju ändå lika bra att sätta igång dagen och få i sej lite frukost.. en lång, härlig dusch hade heller inte varit dumt! I verkligheten blev det iallafall en snabb kroppsblötning och hårtvätt medan en mindre nöjd tvååring hoppade jämfota utanför dörren, klart upprörd över att mamma kan drista sej till att stänga dörren om sej några minuter!

Nåja, det bidrog ju bara till att vi lyckades packa in oss i bilen några minuter tidigare! Lördag är nämligen en alldeles utmärkt dag att veckohandla i Örebros populäraste matbutik, tillsammans med ungefär 80% av länets befolkning! Trångt, varmt och gemytligt! :-S Tack och lov för självscanning, så man iallafall slipper stå i kö med en uttråkad tvååring och en hungrig bebis!

Inte för att jag har något emot att amma offentligt, men ståendes i en kassakö samtidigt som man försöker packa upp varorna på bandet snabbt nog för att inte irritera bakomvarande kunder, är överkurs t.o.m för mej!

Väl hemma igen lekte jag duktiga mamman en stund (vem försöker jag lura?? ) och satte igång med brödbak! Så nu är frysen full med goda fullkornsrutor med morot. Mumsigt värre!!

Efter den vanliga lördagsstädningen (plockning, damsugning, golvtorkning och sånt där...) , som enligt Alfred aldrig blir färdig.. det är ju KUL att städa, fixade vi lite mat. Jag fick ett plötsligt sug efter äkta 80-tals mat, så det blev hasselbackspotatis och karré. Inte alls dumt, faktiskt! Alfred åt ärtorna iallafall. Ärtor är gott. Och roligt. Och lätta att plocka upp med fingrarna utan att riskera att råka äta något av den andra maten!

Naturligtvis avslutades dagen i soffan framför melodifestivalen! Ganska mediokert och halvtrist, som det oftast brukar vara. Men jag måste ändå titta. Man SKA liksom bara följa melodifestivalen. Det är tradition! Och så är det faktiskt min moderliga plikt att engagera mej i dotterns idoldyrkan, så jag iallafall vet vad hon pratar om! (hon kommer förmodligen vara grymt besviken över att hennes första, stora idol kom SIST i dagens deltävling! )

I morgon hade jag velat komma hemifrån och vara lite social! Tyvärr brukar det inte vara många som vill bjuda hem familjen kaos på helgerna ;-) Men om någon känner sej manad så vet ni var jag finns! :-D

Idag blir min miniprins hela 3 månader!! Otroligt!! Vart tar tiden vägen? Tänk ändå om månaderna innan förlossningen hade gått lika fort!

Dagen till ära fick han göra sitt första besök på familjecentralen, tillsammans med storebror och Linda med Tuva och Anton. Det var tydligen riktigt trevligt, för han var mestadels glad och vaken. Låg på golvet och pratade med alla fina färger som dök upp runt honom :-)

Väldigt tröttande var det också, så innan vi ens var inpackade i bilen på väg hem, sov han gott och vaknade inte förren flera timmar senare! 

Alfred var helnöjd! Kul ställe det där! Massor av leksaker och barn att härja med! Han var glad och mysig hela tiden, inte ett enda sammanbrott! Härligt!

Tack för sällskapet, Linda!

När Sandra och Samuel hade kommit hem från skolan fixade vi lite fika/mellanmål tillsammans. Hallonpannkakor med glass blev det. Riktigt gott!! Lite extra mys får man ju ha när det är fredag!

Dessa fredagarna är ju dock inte mina favoriter, för lite senare kom Mattias och hämtade barnen... Mysigt för dem, tråkigt för mej! Men egentligen ska jag ju inte klaga, jag kan ju "låna" dem när jag vill! Det är så skönt att ha en bra kontakt med deras pappa, så man slipper en massa tjafs och krångel, som man hör att många andra kämpar med.

Men det är klart att vi saknar barnen när de inte är här.. jag mår ju som bäst men hela min härliga familj hos mej!!

(barnen myser tillsammans framför brasan... mina pärlor! )

Igår var Alfred lite hängig och trött hela dagen, och inte alls lika energisk som vanligt. Så han fick stanna hemma med mej idag.. ingen ide att gå till dagis om man inte riktigt orkar leka ju!

Medan de stora barnen var i skolan packade jag ner Agaton i vagnen, lastade på Alfred och tog Malte med på en långpromenad! Härligt! Trodde jag....

Jag blir helt förstörd på den hunden ibland! Han KAN verkligen inte gå fint i koppel!! Blir tokig! Det ska slitas, dras och slängas fram och tillbaka. Att gå med kopplet slakt är tydligen helt omöjligt! Får, utan överdrift, säga åt honom _minst_  var 10:e meter! Och när han äntligen går skapligt fint, får han plötsligt för sej att slänga sej handlöst ut åt sidan! Livsfarligt! Både jag och vagnen höll på att hamna i diket flera gånger idag!

Agaton var heller inte riktigt i fas... han brukar alltid somna så gott i vagnen, men inte idag. Jovisst somnade han, men han vaknade en gång i kvarten ungefär och skrek! Verkligen skrek! Halvt hysteriskt! I typ 5 min, innan han somnade igen... och så höll han på.

Alfred var däremot glad och nöjd! De första 20 minuterna... Sedan skulle han gå själv! Skulle hålla hunden! Skulle åka vagnen! Skulle INTE åka vagnen! Skulle ingenting, utan bara stå still mitt i vägen! Skulle KÖRA vagnen! Skulle gå åt andra hållet! Osv, osv, osv.. naturligtvis akompanjerades varje "skulle" av ca 10 minuters vacker, öronbedövande skriksymfoni!

Så tillslut skrek Agaton av övertrötthet, Alfred av ilska och jag av ren desperation (och smärta... hade verkligen blåsor i händerna när vi kom hem av allt koppeldragande.. trots handskar! )  LJUVLIGT!!

Väl hemkomna, efter nästan 2 timmar, fortsatte Agaton sin aria... han skrek nästan 3 timmar, med bara korta avbrott!! Stackarn...

Alfred blev däremot en riktigt glad och go kille igen, när han hade fått ur sej alla agressioner, fått i sej lite mat och slappat en stund i soffan framför playhouse. Och Malte däckade i sin korg... det är jobbigt att vara olydig ju! ;-)

När de stora barnen kom hem gick jag fortfarande omkring och försökte lugna en ledsen Agaton, så Sandra och Samuel fixade lite mellanmål till sej och Alfred! Mina duktiga, underbara ungar!!

Såsmåningom lugnade sej även Agaton, och somnade gott i sin säng. Så när Fredrik kom hem hade lugnet lägrat sej, och kvällen blev riktigt mysig, med glada goa ungar!

I morgon är det Fredag!! Blir kanske en sväng till FC på förmiddagen för att aktivera Alfred lite..

På begäran kommer här några fle bilder på vaggan.  Helt nöjd är jag inte... Bebisansikten är jättesvårt att modellera tycker jag. Ja, modellering över huvud taget, faktiskt...

Många har ju formar för ansikten... tror jag måste skaffa mej en sån!

När jag äntligen fått till ett ansikte som såg ut som ett ansikte, och inte en manglad fågelskrämma, så blev det självklart för stort. Men det fick gå ändå!

Suddig bild... Jag tänkte spara vaggan som minne, så jag skrev dopdatumet på baksidan. Få se om den håller så länge ;-)

Sådär! Nu är Agaton döpt!

Vi är SÅ nöjda med dopet! Det blev precis sådär familjärt och oformellt som vi ville ha det!

Prästen var lite nervös och vimsig, eftersom det var hans första dop i denna församlingen, men Alfred gav honom applåder och hejjarop när han började prata ;-)

Alfred tyckte förresten att psalmboken var väldigt kul!! Massor av sånger ju! Allihop lät misstänkt likt bä bä vita lamm i Alfreds tolkning, men vad gör det? :-P

 Han gillade dock inte att mamma och morbror fick sjunga själva... och spela piano!! Haqn ville OCKSÅ spela piano!! Eller.. han ville iallafall INTE sitta kvar i bänken med pappa! Det fick hela kyrkan höra! ARG kan man bli då!

Rune läste doptexten

Och så fick ju då lillebror tvätta håret ;-)

Prästen och Agaton:

Efteråt samlades vi i lokalen för lite mat, samt kaffe och tårta!

Vi bjöd på salladsbuffé, med kyckling, skinka, fetaost, räkor, ägg, massor av grönsaker och frukt samt bröd och smör. Det var väldigt populärt hos de allra flesta!

Till kaffet hade rune gjort sin specialitet: Kransekage!! SÅ gott! Och snyggt med för den delen ;-)

Tårtan gjorde jag helt mjölk.och nötfri, för att alla skulle kunna äta. Den blev skapligt god, men visst märktes det att det inte var "riktig" grädde i .

Chokladbottnar med ett lager jordgubbsmousse och två lager vaniljmousse.

Agaton blev flitigt uppvaktad av sina gäster. Här är gullungen flankerad av tant Elin och tant Tove!

Sötaste kusin Filippa!!

En hel massa fina presenter fick han också... tyvärr kom inte alla med på bild :-( Men här är några!!

Riktigt snygga kläder fick han av "tanterna" ;-)

.. och en helt underbar filt och kuddöverdrag av gudmor!

En fin tårtspade fick han av mormor och morfar, som traditionen bjuder ;-)

Lyckopengen fick han av gammelmormor! Så söt!

Ett fint fotoalbum med tennram från morbror med familj!

Ett otroligt fint set med hadangerbestick från gudfar med familj!

Och från farmor fick han alla dessa. Silversked, tennsparbössa, karusellsparbössa/speldosa, samt en nalle som inte kom med på bild.

En hel del annat fick han också, som tyvärr lyckades smita från kameran... TACK allihop!!

Jag är så glad att jag har en så underbar familj och vänner! Ni vet verkligen vad som är viktigt i livet! Äs så glad att ni ville dela denna dagen med oss, och gjorde den till den mysiga stund som det blev! Det är så skönt att kunna vara sej själv och slappna av, även i mera högtidliga tillfällen, och veta att alla är där för att de VILL vara det. Inga konstlade, falska artighetskonversationer, utan bara varm omtänksamhet och glädje... Ni är underbara!!

Det är så synd att det finns människor som inte har vett att uppskatta gemenskapen med nära och kära. Som inte kan se bortom sitt eget ego. De förstår inte vad de går miste om! Jag tycker så synd om de människor som tror att kärlek visas med presenter och pengar, istället för omtanke och närvaro.. de kan inte ha det särskilt roligt i livet, för det går inte att bygga några hållbara relationer utan äkta engagemang.

Det finns ju människor som inte kan göra någonting utan baktankar.. De "köper sej fri" med presenter och grejjer, för att slippa engagera sej, och är enbart ute efter att själva få uppmärksamhet för att de är SÅ generösa.

De har alltid inställningen att alla andra ska stå i tacksamhetsskuld, och verkar inte göra någonting för att de verkligen VILL!

Förlåt min utsvävning... blir bara så sorgsen ibland, när folk inte tar vara på vad de har, utan förstör för alla med en negativ attityd. Hoppas att de någon gång inser att de som blir mest lidande är de själva.

Jag har sån TUR som har så UNDERBARA människor runt mej och min familj! NI  ÄR BÄST!

Tyvärr var det ju ett par som av olika hälsoskäl inte kunde komma... ni fattades verkligen! KRAMAR till er!! (ni vet vilka ni är ;-) )

Och till min fantastiska, duktiga, omtänksamma Fredrik.. Älskar dej!! Du är bäst! Utan dej hade jag aldrig hunnit med allt som skulle göras innan dopet! Det är så härligt att se hur du njuter av att ta hand om våra pärlor!

Återigen!

STORT tack för en härlig dophelg!