Har ni tänkt på en sak?

Hur otroligt mycket det finns att glädja sej åt!

Jag är en otroligt lyckligt lottad människa. Jag njuter av varje dag! Jag har en helt underbar man vid min sida, som skulle gå genom eld och brännässlor för min skull! Han förgyller varje dag i mitt liv med små guldkanter. Kaffe på sängen en tidig morgon, innan vardagen sätter igång. En kram när man minst anar, eller mest behöver. Alltid, alltid små uppskattande ord och omtänksamma handlingar. Och han har gett mej två underbara, busiga småprinsar!

Ja, barnen ja. De är mitt livselexir. Meningen med varje soluppgång. Syftet med att finnas till... och den ultimata kärleken!! Det finns inte mycket mer att säga om det!!

Ja... jag kunde verkligen inte få en bättre familj!! MEN! Det är inte allt!! Förutom att ha den ynnesten, så har jag dessutom helt fantastiska VÄNNER!! Vad vore livet utan er???

Grannar eller långt borta, spelar ingen roll! Eran värme och omtänksamhet lyser alltid! Det har inte minst visat sej under min sjukdomstid. Ni har orkat ringa, hälsa på och bry er om, trots att jag själv knappast varit roligt sällskap. Ni har ställt upp för min familj när jag själv inte kunnat finnas där, och ni har förgyllt mina långa timmar på sjukhus, med SMS, tidningar, telefonsamtal, böcker, besök och OMTANKE!! Ni har orkat komma hit efter jag kommit hem. Stått ut med att bara sitta i soffan med mej och hållt mej sällskap. Fast ni inte fått mycket tillbaka... inga hembakta bullar nu inte! Ni har orkat lyssna på mitt ältande om denna chockartade (för mej) upplevelse. Ni har delat med er av er själva och gett mej annat att fokusera på en stund, än smärta och trötthet. Ni är GULD!!! Jag vet inte vad jag gjort i mitt liv för att förtjäna er!!

Tyvärr vet jag också att flera av mina vänner har det riktigt kämpigt nu... och jag önskar verkligen att det fanns något jag kunde göra för att hjälpa er, såsom ni har hjälpt mej! Ni vet vilka ni är, och ni får en extra stor KRAM idag!!

Naturligtvis har inte heller mitt liv alltid varit ljust och fritt från motgångar. Och är det såklart inte nu heller! Det finns ju alltid mörka moln som gärna vill smyga sej på, så man glömmer att se solen. Och perioder har molnen varit både många och tunga.... men det är då jag plockar fram guldkornen! Man får inte låta molnen ta över! Det finns guldkorn i varje dag! Räkna dem, istället för att räkna molnen!! Det behöver inte vara stora saker... det där ögonblicket på morgonen när man öppnar dörren och möts av solsken och fågelkvitter.. är inte det underbart?? Att se sitt barn äntligen, efter lång kamp, lära sej cykla... blir man inte glad i hjärtat då?? Det där telefonsamtalet från en vän, som bara undrar hur man mår... är inte det härligt?? Guldkornen finns överallt, det gäller bara att vilja SE dem. Och tro det eller ej... men att räkna guldkorn får faktiskt molnen att kännas betydligt mindre mörka...

STORT TACK till alla underbara vänner som finns i mitt liv!!! Ingen nämnd och ingen glömd!! Älskar er allihop!