Har ni tänkt på en sak?

Hur otroligt mycket det finns att glädja sej åt!

Jag är en otroligt lyckligt lottad människa. Jag njuter av varje dag! Jag har en helt underbar man vid min sida, som skulle gå genom eld och brännässlor för min skull! Han förgyller varje dag i mitt liv med små guldkanter. Kaffe på sängen en tidig morgon, innan vardagen sätter igång. En kram när man minst anar, eller mest behöver. Alltid, alltid små uppskattande ord och omtänksamma handlingar. Och han har gett mej två underbara, busiga småprinsar!

Ja, barnen ja. De är mitt livselexir. Meningen med varje soluppgång. Syftet med att finnas till... och den ultimata kärleken!! Det finns inte mycket mer att säga om det!!

Ja... jag kunde verkligen inte få en bättre familj!! MEN! Det är inte allt!! Förutom att ha den ynnesten, så har jag dessutom helt fantastiska VÄNNER!! Vad vore livet utan er???

Grannar eller långt borta, spelar ingen roll! Eran värme och omtänksamhet lyser alltid! Det har inte minst visat sej under min sjukdomstid. Ni har orkat ringa, hälsa på och bry er om, trots att jag själv knappast varit roligt sällskap. Ni har ställt upp för min familj när jag själv inte kunnat finnas där, och ni har förgyllt mina långa timmar på sjukhus, med SMS, tidningar, telefonsamtal, böcker, besök och OMTANKE!! Ni har orkat komma hit efter jag kommit hem. Stått ut med att bara sitta i soffan med mej och hållt mej sällskap. Fast ni inte fått mycket tillbaka... inga hembakta bullar nu inte! Ni har orkat lyssna på mitt ältande om denna chockartade (för mej) upplevelse. Ni har delat med er av er själva och gett mej annat att fokusera på en stund, än smärta och trötthet. Ni är GULD!!! Jag vet inte vad jag gjort i mitt liv för att förtjäna er!!

Tyvärr vet jag också att flera av mina vänner har det riktigt kämpigt nu... och jag önskar verkligen att det fanns något jag kunde göra för att hjälpa er, såsom ni har hjälpt mej! Ni vet vilka ni är, och ni får en extra stor KRAM idag!!

Naturligtvis har inte heller mitt liv alltid varit ljust och fritt från motgångar. Och är det såklart inte nu heller! Det finns ju alltid mörka moln som gärna vill smyga sej på, så man glömmer att se solen. Och perioder har molnen varit både många och tunga.... men det är då jag plockar fram guldkornen! Man får inte låta molnen ta över! Det finns guldkorn i varje dag! Räkna dem, istället för att räkna molnen!! Det behöver inte vara stora saker... det där ögonblicket på morgonen när man öppnar dörren och möts av solsken och fågelkvitter.. är inte det underbart?? Att se sitt barn äntligen, efter lång kamp, lära sej cykla... blir man inte glad i hjärtat då?? Det där telefonsamtalet från en vän, som bara undrar hur man mår... är inte det härligt?? Guldkornen finns överallt, det gäller bara att vilja SE dem. Och tro det eller ej... men att räkna guldkorn får faktiskt molnen att kännas betydligt mindre mörka...

STORT TACK till alla underbara vänner som finns i mitt liv!!! Ingen nämnd och ingen glömd!! Älskar er allihop!

 

Annika

26 maj 2009 19:46

DU är ett guldkorn i min värld!
Din underbare man är ett guldkorn i min värld!
Era helt fantastiskt underbara barn är diamantglitter i min värld!

STOR kram!!!

http://shabbyanka.blogspot.com

 

milimina

27 maj 2009 08:04

jag vet precis vad du gjort. du har varit du :) kram!!

 

Ä S T

27 maj 2009 09:29

gud vad jag tycker om dig massor av kramar

 

Annika

30 maj 2009 12:20

Längtar på er!!
Alldeles för mycket!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är svårt att blogga ibland.  Speciellt när det är så mycket som händer men som man inte KAN blogga om!! Av olika anledningar.   Vi har ett nytt extrabarn här. Jättekul! Upptar mycket tid och engagemang, men känns SÅ meningsfullt! Det ger ...

Igår var det så luciafirande på dagis. Det är nionde gången mina barn är med i avd.2´s luciatåg, ochdet är alltid lika mysigt!! I år var det ju då Alfred och Agaton som stod för stjärnglansen. Två stiliga stjärngossar, minsann! Och Alfred sjöng...

... är inte en värst rolig blogg alls! Men ni får hålla tillgodo ett tag ändå. För det jag just nu har att välja på är att blogga utan bilder, eller inte blogga alls!   Våran kamera har blivit knäpp och laddar ur batterierna efter en halv min...

Nej men, hörrni.... börjar det inte bli dags att skaka liv i den här gamla bloggen igen?? Jag lovar ingenting. Garanterar inte inlägg varje dag. Men kanske iallafall något litet då och då? Här stundar nämligen nya tider! Den 24:e Januari blir...