Ja... vem har egentligen intresse av att läsa om mitt högst ordinära vardagsliv? En 4-barnsmamma på 30+ med villa och vovve (dock inte volvo... de gör inte tillräckligt stora bilar! ) i en lagom liten stad, med ett lagom jobb och extremt vanlig livsåskådning. Är ju inte så att man har en mängd intellektuella tillägg till samhällsdebatten i stort...

Nej... jag skriver om det som rör mitt hjärta. Och det gör min familj.. mina vänner och min släkt.  Och de är jätteviktiga! Och superintressanta! Och jag skulle kunna skriva åtskilliga textmeter om dem! Men.. vem skulle läsa? Och hur kul skulle det vara för dem att bli resencerade på nätet, för att jag inte har något bättre att skriva om??

Nu råkar ju faktiskt min blogg mest av allt vara till för just nämnda familj, släkt och vänner. De som faktiskt VILL veta vad som händer i våra liv. Om det nu händer något. Vilket det sällan gör. Inga stora, världsomvälvande saker iallafall, men tillräckligt för att sätta guldkant  på våran anspråkslösa tillvaro!

Som t.e.x har Fredrik varit på två anställningsintervjuer i Januari, och har en till nästa vecka. Dessutom har de flera tjänster ute där han jobbar nu, så förhoppningsvis kan han snart säga upp sej från poolia och gå upp lite i lön! Hade varit trevligt! :-)

Och så har vi äntligen, efter flera månaders funderande fram och tillbaka, påbörjat våran utredning om att bli familjehem!! Känns jätterätt just nu, och väldigt spännande.

Och så har jag ju mina underbara ungar, som förgyller mina vardagligt gråa dagar med skimrande färger!

Härom dagen kom Samuel hem från skolan, när jag satt och ammade i soffan. Han gick in i köket och grejjade med något, och kom sedan in till mej, med en kopp kaffe och en syltkaka, som han hade bakat i skolan! Stolt som en tupp ställer han det framför mej och säger "varsågod, min lilla sockerpulla!! "  Kan man annat än smälta då??

Han har ju ett lite lillgammalt språkbruk, min stora prins. När jag frågade om kakorna hade varit svåra att baka svarade han; Nej, faktiskt inte. De var helt suveränt enkla!"

Så.. nu ska jag återgå till mitt glamourlösa, högst ordinära och lite halvtråkiga liv! Som jag älskar!! Skulle inte vilja byta det mot all fame i Hollywood! Även om jag _ibland_ önskar att Agatons goa storebror inte tyckte riktigt så mycket om sin lillebror som han har gjort idag. Det är ju inte lätt att vara pigg och glad bebis, när man aldrig får sova färdigt, utan ständigt blir väckt av en storebror som bara MÅSTE pussa, krama, klappa huvudet, pipa näsan, vagga vagnen (liiite väl hårdhänt) eller generöst dela med sej av sin älskade lejonfilt som omtänksamt trycks upp i ansiktet. Lillebror är ju SÅÅÅ FIIIIN!!! :-D

 

Annika/MammaAnka

21 januari 2009 22:50

JAG vill läsa din blogg!

*stooor kram*

http://shabbyanka.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är svårt att blogga ibland.  Speciellt när det är så mycket som händer men som man inte KAN blogga om!! Av olika anledningar.   Vi har ett nytt extrabarn här. Jättekul! Upptar mycket tid och engagemang, men känns SÅ meningsfullt! Det ger ...

Igår var det så luciafirande på dagis. Det är nionde gången mina barn är med i avd.2´s luciatåg, ochdet är alltid lika mysigt!! I år var det ju då Alfred och Agaton som stod för stjärnglansen. Två stiliga stjärngossar, minsann! Och Alfred sjöng...

... är inte en värst rolig blogg alls! Men ni får hålla tillgodo ett tag ändå. För det jag just nu har att välja på är att blogga utan bilder, eller inte blogga alls!   Våran kamera har blivit knäpp och laddar ur batterierna efter en halv min...

Nej men, hörrni.... börjar det inte bli dags att skaka liv i den här gamla bloggen igen?? Jag lovar ingenting. Garanterar inte inlägg varje dag. Men kanske iallafall något litet då och då? Här stundar nämligen nya tider! Den 24:e Januari blir...