Sitter och väntar... på ett piano!!

Alldeles av sej själv ska det komma vandrandes och installera sej i vårat vardagsrum!

Som jag har längtat.

När jag växte upp dominerades vårat vardagsrum av ett massivt, gigantiskt svart, vackert piano, som alla klinkade på förjämnan.

Vissa bättre (läs: syster och bror) Vissa sämre (läs jag) och vissa med diverse tillhyggen (läs exempelvis linjaler som gjorde djupa hack i de vackra elfenbenstangenterna) eller skapade oljud genom allmänt hamrande. Men alla med samma glädje!! Och ingen med kladdiga fingrar! Det var nämligen regel nummer ett... tvätta händerna innan pianot! Framförallt eftersom det alltid var kapplöpning dit efter måltiderna mellan alla dagbarn, syskon och kompisar!

Otaliga är historierna om detta pianots liv.

Hur mamma köpte ett skabbigt, slitet gammalt piano, som hon tänkte måla vitt,  men fick hem det uppolerat, blankt, kolsvart och otroligt vackert. Med guldfärgade kandelabrar. Det blev aldrig vitt.

Att flytta det var ett projekt i sej. Jag har fotfarande i vagt minne ett helt gäng med stånkande, ölluktande flyttgubbar som kämpade sej blåa för att få upp det på andra våningen när vi flyttade till nödinge.

Ingen hiss, spiraltrappa och en lång, smal loftgång var ingen barnlek ens för vana flyttgubbar med lyftselar!

Så.. när det åter var dags för flytt, ca 20 år senare, och pianot hade börjat bli illa åtgånget av all kärlek det fått genom åren, fick det gå i pension. Det visade sej att det inte gick att stämma längre, p.g.a  en klåpare till blind pianostämmare som hade sprutat vatten på strängarna så de hade rostat.

Istället för stånkande flyttgubbar, blev det därför ett möte med min bror och en vinkelslip, och därefter en begtavning på tippen. Vilket måste ha kännts tungt i hjärtat för min stackars bror, som var pianots största älskare och förväntade övertagare.

Nu är alltså ett lika stort, men VITT piano på väg till oss!!

Men vis av erfarenheten gav vi oss inte på flytten själva, trort avsaknaden av spiraltrappor!

Först hade vi tänkt att samla ihop ett gäng starka vänner och kånka bäst det gick.

Men våra stackars starka vänner var inte helt pigga på att bryta ryggen för vårat höga nöjes skull! Märkligt...

Istället fjäskade vi lite med flyttfirman som ändå skulle bära in en massa grejjer i huset som det stackars pianot blir vräkt ifrån, och lyckades få dem att ta med det tillbaka till oss! Perfekt!

Jag känner mej förväntansfull som ett barn på julafton. Jag förstår att det kan tyckas fånigt för många av er... men under min uppväxt har pianot nog varit den viktigaste möbeln i vårat hem och källan till så mycket glädje, och jag hoppas att detta förvärv ska ge mina barn samma möjlighet till musiklek och glädje!

Vi spelar och sjunger mycket och gärna.... inte för att vi är duktiga, eller vill bli idoler, utan för att det är KUL och man blir GLAD!

Odelat positivt helt enkelt!

Perfekt!