Idag har älskade maken börjat jobba igen efter semestern.

Det blir tomt hemma....

Jag börjar på Onsdag, men gjorde ett extrapass i går kväll.

I mitt förra inlägg kanske det lät som att jag bara tycker semester är ett nödvändigt ont, men så är det förståss inte!

Jag älskar full fart, upplevelser och mys med familjen! Jag menar bara att det knappast gör mej utvilad. Det där stunderna med en bok i solstolen är ju varken många eller långa.

Men vad gör det när man får dela barnens entusiasm över en nyfångad krabba, regnfloderna på tältduken eller en uppstoppad val?

Nu är det iallafall slut... semestern då, inte barnens entusiasm!

Men jag har ju turen att jobba sådär lagom mycket, så de kommande 5 veckorna gör jag bara 6 pass! Har en veckas föräldraledighet också v 31. Så det är ju i stort sett semester fortfarande!

Hade en jättemysig helg med Johanna och Clara!

Fredag kväll ägnades åt mat, vin och babbel på altanen, och barnen toklekte och kom inte i säng förren riktigt sent!

I Lördags tog vi båten till Alntorps ö.

Bad, trollstig och nygräddade våfflor hann vi med innan de mörka molnen hopade sej och regnet plötsligt öste ner!!

 Så efter hemkomst bäddade vi ner barnen i soffan med popcorn och film, medan vi fick en varm kopp the.

Tyvärr verkade mina pojkar inte må riktigt bra.... Alfred klagade på ont i magen och blev plötsligt ganska hängig, och Agaton var ledsen och gnällig med tendens till feber.

Tack och lov gick det över fort och nu är det full fart igen!!

Igår ville Alfred baka.

Morotskaka blev det.

till lunch...

för det är väl okej sista semesterdagen?

Det är alltid lika spännande att baka med Alfred! Han tycker nämligen att recept och sånt är fullkomligt onödigt och bara tar en massa tid. Det blir liksom mer action och man slänger i lite av vad man når! Så medan jag tog fram kanelen, tog han fram chilipulvret....

Och jag har ingen aning om hur mycket mjöl det _egentligen_ hamnade i smeten.

Men gott blev det!!

Idag tror jag det blir en tur till sjön med mina små.

Agaton behöver lite badtillvänjning... stora badkar (som sjöar och hav) är visst väldigt otäcka att ens doppa tårna i!

Kram!