Jag har funderat lite på det här med kommentarer på bloggar...

För en del verkar kommentarerna i sej, vara ett bevis på att det man skriver blir läst. Man uppmanar gärna och ofta sina läsare att kommentera. En del hotar t.o.m med att sluta blogga om inte fler kommenterar oftare.

Och det är självklart upp till dem.

Och beror säkert på vilket syfte man har med sin blogg.

JAG ser det inte så...

Visst är det jättekul med kommentarer!

Men jagär själv väldigt dålig på att skriva sådana i andras bloggar.

Jag kommenterar när jag känner att jag har något att tillägga. När jag vill peppa, trösta, uppmuntra.. eller kanske ifrågasätta.

När JAG känner ett behov och en vilja att kommentera!

Jag skriver i min blogg, för att jag tycker om det...

Jag gillar även att läsa tillbaka i den själv. Det blir som en liten dagbok. En tillbakablick i livet. Tankar, känslor och stämningar.

Jag ser på besöksstatisitken att jag har några trogna läsare, och det gör mej både glad och smickrad!

Är ni intresserade av att läsa om mej och min familj, gör det mej glad.

Kan min text och mina bilder skicka ett leende till era läppar är jag lycklig.

Och kan mina tankar, funderingar och åsikter få er att känna något är det ju ochså jättekul!

Och visst tycker jag det är jättekul med kommentarer! Att ni skriver en rad eller två för att NI vill det!

Jag läser, ler och publicerar.

och blir smickrad över att ni vill engagera er i min vardag.

Att ni kommenterar bilder och händelser... att ni delar mitt liv!

Men... det vet jag ju att ni gör, även om ni INTE skriver något!

Statisitiken talar sitt klara språk.

Och jag tänkte inte införa någon form av kommentarskrav på mina tankar... det är ju MINA tankar, vad ni än tycker om dom.

Så... TACK till alla läsare! Kommentarer eller inte! :-D